Distriktssköterskan var MYCKET bra för hon lyssna tog sig tid och för EN GÅNGS skull så blev jag hörd. Eller ja.. asså jag har väl blivit " hörd" fler gånger men hon "såg mig" elelr hur man ska säga. Lät mig itne smita iväg eller vad man ska säga. Jag ger ganska lätt upp när de gäller sjukvård (är inte ensam om det) dom har gjort väääääääldigt många misstag. 
Senaste misstaget var att skriva ut ett gäng piller utan info (nu är jag ju inte ung o ovetande längre MEN det finns ju massa som itne tänker 2 gånger när en läkare skriver ut piller och poff så blir allt värre eller olöst och man tappar förtoendet.) 
Att sitta och GOOGLA sig fram efter medeciner som kan passa en är väl endå inte rätt?? Sedan Googla kan jag göra själv!

Nåja , läkaren jag träffa efteråt var lite... ja vet inte , off? Har inte läkare trevliga jobb? När jag blev sjukskriven så sa han nåt i stil med att han behöver väl itne skicka nåt till försäkringskassan elr så för "du har ju inget jobb eller inkomst." Disktriktsköterskan satt dock med i rummet å liksom "knäppte han på näsan" med att jag studerar och det är viktigt för mig att gå den utbildningen (men att det bara GÅR inte just nu) och hade jag inte haft något från csn så finns ju Soc eller försäkringskassan och hon mena liksom på "hur tänkte du nu?" Thank you , that´s what I thought liksom. 
Dock såg han det faktiskt så även om han inte gav super nice vibbar så gjorde han.
Går inte in på detaljer men jag har nog aldrig "kämpat på" så här och endå fortsätt å "krasha". Ignorerat ångest å allt (till viss mån , har bara gått hand i hand med mig ett tag liksom).
Ignorerad ångest blir alvarlig.
Jag har dock stenkoll påvarför - saken är att Egot i mig insisterar på att replaya allt och jag driver mig till vansinne. Nerverna är på utsidan. 
Läkaren skrev ut 3 mediciner. (b l.a Stesolid jag ska käka 3-4ggr per dag..)
Samtalskontakt osv med såklart. *And checks*